Things end. But memories last forever.

 

Hej på er gullisar! Nu tänkte jag kika in här och bara prata om livet och vardagen lite. Januarimånad kändes verkligen evighetslång och varje gång man trodde att månaden snart var slut så dök det upp ännu en vecka, haha. Det var verkligen längsta januari någonsin! Men nu har vi snart checkat av halva februarimånad och dagarna går som vanligt himla fort igen. Den här vintern hittills har ju verkligen inte levererat, det har mest varit grått, omväxlande väder och galet halt, men i februari har vi iallafall fått lite mera sol och jag hoppas på att bli bjuden på åtminstone några fina vinterdagar ännu. Fotografierna här ovan är från första februari då solen strålade och vi tog första promenaden på isen denna vinter. Det var ljuvligt! Även om vardagen överlag har varit och är ganska enformig så har jag faktiskt varit glad och nöjd ändå. Jag är fortfarande otroligt tacksam över min jobbsituation (jag firade ett år som min egen boss i januari!), är inne i en himla bra träningsera (jag har en bra balans och mix i träningen och mitt största problem är att få in vilodagar på grund av att allt är så roligt just nu), hänger vid pingvinbastun prick varje dag (det är lika skönt prick varje gång!) och bokar in träffisar med vänner och familj (kan vara allt från sticktisdagar och fikadejter till träningssällskap och weekend trips). Ungefär så. Sist men absolut inte minst börjar dagarna bli längre och ljusare igen. Idag var det till min lycka ljust till sjutton trettio!! <3 Det var nog allt jag hade på hjärtat för denna gång. Pusshej!