LONG TIME NO SEE, OLLIS

Efter att ha slöat bort typ hela lördagen bestämde vi oss plötsligt för att åka iväg till Vasa, närmare bestämt Ollis. Och alltså ååh, så roligt det var att efter ett år få dansa på Ollis dansgolv igen!

OM FLYGRESAN HEM

Bjuder på en liten smygtitt på hur det såg ut under mina tre flygresor påväg hem. Från Sydney till Singapore satt jag och en nyfunnen vinkompis och pimplade i oss vinflaska efter vinflaska medan vi babblade på i flera timmar samt blev bortskämda med allt från vitlöksbröd och glass till chokladmousse och lemondrink. Toppenbra! Angående vindrickandet, så var det bara ett försök i att få tiden att gå samtidigt som det var ett desperat försök i att inte somna på första flyget så att jag direkt skulle komma in i en annan dygnsrytm. Fungerade inte alls, kan jag ju konstatera. Väl i Singapore (som förövrigt ser himla häftigt ut uppifrån) var jag med om snabbaste mellanlandningen någonsin och jag gick i princip bara ut ur ett flygplan och in i ett annat. Under de kommande tolv timmarna mellan Singapore och Helsingfors bestod sisådär halva tiden av sömn och andra halvan av filmtittande. När jag varken kunde sova mer eller redan hade sett allt för många filmer, beundrade jag den fina himlen som var så härligt rosa-orange-gul-blå. Och så var jag i Finland. Sista flyget från Helsingfors till Vasa satt jag nog bara och räknade ner minuterna tills jag äntligen skulle slippa sitta i ett (propeller)flygplan. Jag vågar väl ändå påstå att det nog var rätt så lätta tjugofyra timmar uppe i luften denna gång.

HEJDÅ SYDNEY

Idag lämnar jag Sydney och Australien gråtandes, men samtidigt är jag fylld med så så så mycket kärlek och lycka. Alltså jisses vilket år det har varit! Alldeles underbart fantastiskt härligt. Jag har verkligen haft den bästa tiden i mitt liv. Under det här senaste året har jag säkert fått uppleva mer än jag gjort under alla mina tidigare nitton år tillsammans och alltså vilka äventyr sen då! Alla resor, bravader, galna idéer och upplevelser är något jag aldrig kommer att glömma. Jag har träffat så många fina nya människor och lärt mig så mycket om både andra, mig själv och världen. Jag har också haft turen att ha universums bästa hostfamily och de har verkligen tagit hand om mig på bästa tänkbara sätt. Det har varit en sann glädje att vara en del av deras familj. Och sist men inte minst, Sydney, älskade Sydney, finaste staden i hela himla världen med en skyline som får mig att bli mer och mer förälskad för varje gång jag ser den. Perfektion. Det känns underbart att få kalla denna stad mitt andra hem och en del av mig kommer alltid att finnas kvar här. Ååh. Jag har verkligen levt min dröm. Jag har aldrig varit så lycklig som jag har varit här. Så himla obeskrivligt genuint lycklig rakt igenom. 
 
THANK YOU. BYE BYE, SEE YA. ♥♥♥

MINA GULLISAR

Alltså ord kan inte beskriva hur mycket jag kommer att sakna mina två älskade söta underbara busungar, så jag tänker inte ens försöka. I love you. ♥♥♥

EN SISTA GÅNG

Randiga knasbollar.
 
Sista gympasset. Sista dagen på Bondi. Sista ferryturen. Sista gången jag fört och hämtat flickorna till och från dagis. Sista gången jag ätit min favoritmellis från Top Juice. Sista dagen i Manly. Sista gången playgroup. Sista gången jag hängt med mina vänner. Sista shoppingen i alla bra affärer. Sista gången i city. Sista tågfärden. Sista gången jag gått Bondi to Coogee walken. Sista fotona. Sista blicken över skylinen. Sista skypesamtalen hem.. Och nu inleder jag sista jobbdagen med mina gullisar.   

STORASYSTER & ABA(S)

Ett par riktigt gamla bilder från när jag just flyttat hit. 
 
Tänkte att det är dags att berätta om mitt nya namn nu, när det ändå är det namnet jag lyssnat till det senaste året. Direkt när jag flyttade hit lärde vi storasyster att kalla mig Oli istället för Olivia, eftersom det helt enkelt skulle vara lättare. Men efter bara någon vecka började hon kalla mig Aba istället, och även fast vi rättade till henne fortsatte hon bara med att säga Aba åt mig. Efter ett tag var Oli helt utbytt mot Aba och det var alldeles omöjligt att ändra på det. På senaste tiden har hon dessutom lagt till ett s på slutet, så nu är det alltså Abas som gäller. Vi vet inte varifrån hon har fått det, vad det betyder, eller varför hon kallar mig det, men vi bestämde oss för att det nog är så att det är Aba/Abas jag är. Det kan till och med vara så att jag nuförtiden lyssnar mera till det namnet än något annat namn. Och även om jag flyttar hem nu kommer jag alltid att vara Aba(s) på ett eller annat vis. ♥

DJUPA NATTFUNDERINGAR

"You build a life for 19 years and leave it for 9 months. You build a life for 9 months and leave it forever. Which one is harder?"

Jag ligger vaken mitt i natten och funderar, gråter, tänker, undrar, tar djupa andetag.. Ända sedan dagen jag kom till Australien har jag fasat för det här, men att det skulle bli så här jävla (ursäkta) svårt hade jag inte någon aning om. Att flytta hem till Finland igen, pratar jag förstås om. Jag har blivit så mycket starkare under det här året, men med det här går det bara inte. Jag har blivit en känslostorm och tårarna bara rinner. Jag klarar inte av att lämna Sydney och mitt liv här. Att flytta till Finland är så många gånger värre än det var att flytta till Australien. Att lämna tryggheten hemma och bege mig till andra sidan jorden var konstigt nog varken nervöst, skrämmande eller allt för sorgset. Det kändes bara så himla rätt. Men att nu flytta tillbaka känns hemskt. Jag är nervös, rädd och så ledsen. Vad har hänt det senaste året? Hur mycket har allt och alla förändrats? Hur mycket har jag förändrats? Vem finns kvar? Vem kommer att höra av sig? Hur ska någon förstå, när ingen upplevt samma sak? Kommer jag överhuvudtaget att trivas i Finland mera? Tänk om jag saknar Australien alldeles för mycket? När kommer jag att få åka tillbaka hit? Kommer jag någonsin att känna mig hemma igen? Frågorna tar inte slut. Jag är rädd för att allting kommer att vara precis som förut, som om jag inte ens varit iväg, samtidigt som jag är rädd för att ingenting kommer att vara som förut. Åh, huvudet sprängs av alla funderingar och hjärtat brister av att jag behöver flytta härifrån. Nu just kan och vill jag ju lixom inte ens somna, för då vet jag att det sen är en dag mindre kvar här.. När jag flyttade från Finland visste jag ju att jag skulle återvända om ett år, men nu vet jag ju faktiskt inte när jag kommer att komma tillbaka hit. Och det är det, bara tanken på att jag ska lämna Sydney på obestämd tid, som dödar mig.

PACKA AIVILOS KAPPSÄCK(AR)

Redan när jag flyttade hit hade jag övervikt på min kappsäck, och tro det eller ej, men under det senaste året har jag lyckats samla på mig lika mycket (!!) till. Så med andra ord har jag nu dubbelt upp när jag ska flytta hem igen.. Att jag var i behov av en till kappsäck var ett faktum och planerna var att köpa en, men gissa vad jag då fick i överraskningspresent av universums snällaste hostparents? Jo, en kappsäck förstås. Alltså blev så så så glad! :-) Nåja, nu när kappsäcksproblemet är löst, så jag har väl inget annat val än att ta itu med nästa problem då: att packa. 
 
/Aivilo som kommer att ha fyra väskor på flyget

THE AUSTRALIAN BALLET AT THE OPERA HOUSE

Gårkvällen var alldeles magisk. Sista utekvällen i city och baletten The Dream i inget mindre än Opera Huset. Har varit SÅ PEPP på detta hur länge som helst, och det blev ju bara perfekt. Opera Huset är verkligen så mäktigt som det ser ut och jag bara älskade allt med baletten - dansarna, musiken, koreografin, kläderna, ååh! Efteråt njöt jag av universums finaste stad och utsikt för en sista gång och sedan var jag tvungen att ta farväl. Blickade ut över hamnen från Circular Quay hur länge som helst före jag slutligen kunde sätta mig på tåget hem. 

SYDNEY SKYLINE BY NIGHT

Och när man tror att Sydney inte kan bli finare/mer magiskt/vackrare tillbringar man en kväll med stadens skyline som utsikt.. Alltså f a n t a s t i s k t! Jag blev förälskad i Sydney redan första dagen, men ändå lyckas denna stad att få mig att bli mer kär för varje dag som går. Jag får bara inte nog av denhär alldeles underbara utsikten. Älskade Sydney, vad har du gjort med mig och hur ska jag någonsin kunna lämna dig? ♥

COOGEE TO BONDI WALK

 
På lördagseftermiddagen hoppade Elodie och jag på tåget till Eastern Suburbsen. Jag ville gå Bondi to Coogee walken en sista gång och Elodie hade inte gått den förut, så det passade ju bra. Fast i och för sig kan man ju gå denhär walken hur många gånger som helst eftersom den är såå himla fin! Iallafall, vi gjorde tvärtom denna gång och började i Coogee och i takt med att solen gick ner nådde vi till slut fram till Bondi. Himla härlig promenad i eftermiddags- och kvällssolen, alltså! 

SYDNEY FRÅN EN FERRYTUR


EN DAG I MANLY

På onsdagen då igen blev det en dag i Manly. Tog ferryn dit och tillbaka, fikade vid beachen, strövade omkring på den så härliga gågatan, förevigade manlyvågor  och tog en promenad. En annan toppendag! 

EN DAG I BONDI

Förra tisdagen strövade jag runt i Bondi. Vandrade runt längs gatorna, tittade på väggarna som är fulla av målningar, hängde på beachen, köpte souvenirer, gick längs med strandkanten och förevigade lite mera bondivågor. Så härlig dag!

FITNESS FIRST

Denna vecka har bestått av de sista träningspassen på gymmet Fitness First, för i torsdags gick nämligen mitt membership ut.. Från att mer eller mindre faktiskt ha befunnit mig på gymmet varje himla dag - oavsett om det varit en tisdagsmorgon, fredagskväll eller söndagseftermiddag - känns det ju så tomt nu. Jag har varvat träningen med roliga group classes, kilometrar på treadmillen, styrketräning, stretchning och längder i simbassängen. Det har varit så himla kul och jag har verkligen varit taggad på träningen hela tiden. Favoritpasset har varit bodyattack och där hade jag också favoritledaren som verkligen peppade och pushade en till max. Jaa, efter den sista timmen grät jag till och med i bilen hem eftersom jag var så ledsen över att det var över, haha. Oj vad man kan bli glad och må bra av träning! 

RSS 2.0