Things end. But memories last forever.

 

 

Jag har sprungit livets första halvmara!!! Men låt oss ta det från början. :-) Jag fortsatte alltså att springa under sommaren och hösten och tränade både målmedvetet och kontinuerligt. Först var ju målet att springa tio kilometer, men sen checkade jag av både tolv och femton kilometer och därefter klarade jag plötsligt av både aderton och tjugo kilometer också. Ganska tidigt började jag därmed drömma om ett halvmaratonlopp, men jag bestämde mig också för att om jag skulle springa den symboliska distansen så skulle jag göra det i ett nytt land, bara för att! Så nu i oktober var det dags att springa en ny distans i ett nytt land - och det blev alltså ett halvmaraton i Belgien. 

 

Halvmaran ägde rum i Antwerpen och den var verkligen en fest från början till slut. Stämningen var på topp prick hela tiden, det var otroligt många som deltog i loppet och som publik, det var musik och uppträdanden längs med hela banan, människorna i publiken var ett fantastiskt stöd och det var så himla många främlingar som hejade, ropade mitt namn, peppade och gav mig extra energi, det var så fint att springa runt i staden och göra en lite annorlunda sightseeing (hehe) och evenemanget var överlag himla bra ordnat. Avslutningsvis spurtade jag in i mål och lyckades dessutom nå mitt tidsmål. Ååh, allting var bara en stor succé! Nu vill jag göra om allt igen och igen och igen. Halvmaraton - vilken grej!!