Things end. But memories last forever.

Jag lovade ju att jag skulle berätta om vad som hände när isvaken försvann, så här kommer en kort historia. :-) Trots att isen som sagt hade börjat smälta ganska mycket redan då jag tog mitt sista dopp i isvaken, trodde jag att jag ännu veckan därpå skulle kunna ta ett allra sista dopp. Under veckan skickade mamsen rapport och fotografier på isvaken - det har hon gjort sisådär prick hela vintern, hehe - och på varje fotografi fanns isvaken kvar. Men dagen före jag hade tänkt åka till mitt happy place för att ta det sista doppet fick jag en minst sagt överraskande rapport. Under ett dygn hade all is (och därmed isvaken) plötsligt försvunnit och det enda man möttes av var ett öppet blått hav. Jag vet inte om jag eller mamsen var mer chockad, haha! :-) Iallafall. Ett dopp tog jag ändå, och det var därmed årets första dopp i öppet hav. Känslan var verkligen speciell och jag fick faktiskt lite sommarfeelis. <3