Things end. But memories last forever.

 

Okej - nu kanske rubriken låter överdrivet dramatisk, så låt mig förklara. ;-) Jag kan genast förtydliga att jag ju alltså inte blivit smittad av coronaviruset, utan istället har jag behövt uppleva något som jag fått för mig är minst lika hemskt. Coronatest. Ända sedan coronaviruset tog över världen och jag fick veta hur coronatestet utförs har jag varit minst lika rädd för båda två. Jag har verkligen förskräckligt obehag för allt obekant som läggs i min näsa eller hals, haha. Eftersom man nuförtiden behöver göra ett coronatest för minsta lilla symtom har jag därmed varit tacksam för varje dag jag fått vara frisk. Jag klarade mig sisådär sjutton månader (det har verkligen aldrig hänt förut!!), men så en kväll fick jag plötsligt feber. Himla motvilligt var jag tvungen att boka en tid för coronatest och följande morgon var det dags. Jag fick tyvärr inse att ställningen mellan mig och coronaviruset då blev 1-1, men samtidigt kunde jag också konstatera att jag överlevde coronatestet utan problem. Dessutom kom min älskling hem med prick all min favoritchoklad som jag sedan fick mumsa på medan jag var i karantän och väntade på mitt negativa svar! Alltså. <3 Och febern då, ja den försvann lika plötsligt som den kom och bara några timmar senare var jag feberfri igen.