Things end. But memories last forever.

 

Jag har lämnat coronasnacket utanför bloggen en väldigt lång stund nu, och det är helt enkelt för att jag varken har orkat tänka på corona eller vill tänka på corona. Men nu när coronakatastrofen återigen har förvärrats känner jag ändå att det är dags att dela med mig av några av mina tankar igen. Here we go:

 

Nu i mars är det prick ett år sedan coronakaoset bröt ut ordentligt. Och jag känner bara att jag aldrig skulle ha överlevt (haha) om jag då för ett år sedan skulle ha vetat att denna pandemi och alla restriktioner skulle pågå så här länge. Och det värsta är att det bara fortsätter och fortsätter..

 

För tillfället är jag så obeskrivligt förfärligt trött på att inte få leva normalt. Trött på att använda munskydd. Trött på att inte få resa. Trött på att inte få hänga med vänner. Trött på att bara vara hemma. Trött på att inte få hänga på café eller restaurang. Trött på att läsa alla dåliga nyheter. Trött på denna JÄVLA corona. 

 

Det jag såg fram emot allra mest med tjugohundratjugoett var att vi detta år kommer att få ett vaccin mot coronaviruset. Det verkar ju dock ta lite längre än tänkt - men alltså åh, vad jag verkligen väntar på vaccinet. Snälla ge mig (och alla andra) det där efterlängtade vaccinet nu så att vi kan vinna över detta virus någon gång!

 

Efter att ha levt ett himla annorlunda liv det senaste året, känns det nästan som om jag har glömt bort hur det var förut. Det känns faktiskt helt galet att vi tidigare gick på konserter, befann oss på flygfält,  åkte kollektivtrafik, ordnade fester och deltog i evenemang. Jisses vad många människor som samlades och trängdes på ett ställe förut! Nu tycker jag nästan att vi är en för mycket om vi råkar vara två stycken vid samma hylla i matbutiken, haha.

 

Något som är himla otroligt är att jag inte har varit sjuk en enda gång på över ett år!! Och jag har därmed inte heller behövt ta ett enda coronatest. Om det beror på att jag tvättar händerna himla bra eller på att sjuka människor stannar hemma nuförtiden vet jag inte, men jag är verkligen tacksam. Hoppas att jag inte jinxar detta nu bara... :-)