Things end. But memories last forever.

Den tjugonde juni tjugohundratjugoett vinkade vi hejdå åt vårt barndomshem på Sjömansgatan för sista gången. Jag tillbringade verkligen himla många veckoslut i Kristinestad under våren och sommaren, för att hjälpa till att packa ihop och tömma huset. Det kändes som att projektet aldrig tog slut, men plötsligt var dagen då mamsen och papsen skulle överlåta nycklarna till de nya ägarna ändå här. Tjugo år går himla snabbt då man har roligt, men ååh så många fina minnen vi har hunnit samla i detta hus och hem. <3 Tack och hejdå Sjömansgatan!