Things end. But memories last forever.

Det är rätt länge sedan jag har skrivit något om coronakaoset nu, så jag tänkte att vi kör en liten lägesuppdatering. Eftersom att jag hör till riskgruppen bestämde jag mig i något skede ändå för att gå all in med karantänliv slash social distansering. Det betyder att jag nuförtiden inte går till mataffären, inte träffar några vänner och inte ens befinner mig på jobbet. De senaste veckorna (eller månaden) har jag alltså inte umgåtts med någon annan än mamma, pappa, ungen och min älskling. Överlag har jag tröttnat på att följa med nyheterna om prick allt som händer angående coronaviruset nu, så jag tar mest en dag i taget och både hoppas och önskar att det bara ska försvinna snart!!

 

I söndags skulle vi egentligen äta middag hos Rick, men för att kunna hålla fast vid min princip om social distansering bytte vi ut middagen mot en cykeltur. Vi bestämde oss för att destinationen skulle bli Runsala och väl framme pausade vi vid stranden en stund innan vi återvände tillbaka till stan. Saldot blev slutligen tjugo kilometer! En utmärkt karantänaktivitet. :-)