Things end. But memories last forever.

 

Det blir bara mera vårtecken hela tiden! Nu har cyklarna fått komma ut ur vinteride och premiärturen blev över femton kilometer lång. :-) Eftersom utbudet på citycyklar inte är lika stort här som i huvudstaden har vi nu egna cyklar istället. Jag har min favorit sedan länge tillbaka - mommocykeln! Nuförtiden brukar jag kalla den för rostande faran. Styret är lite snett, hela cykeln är jäkligt rostig och bromsarna funkar knappt. Ja, det kanske låter som en himla trafikfara, men utöver dessa små skavanker är det världens bästa cykel. Haha! <3