Things end. But memories last forever.

Hej. :-) Isbilderna är tillbaka, hehe! Vi får se om det eventuellt är de sista för denna vinter. Jag är så tacksam över att vintern har varit den bästa på väldigt länge och att jag kunnat njuta av utflykter och promenader på isen så mycket som jag gjort. Fantastiskt! Idag gick jag en promenad på isen med mamsen och ungen. Min hemstad är verkligen så fin! När vi kom hem igen satte vi oss på terrassen i solen och det var så skönt när solen värmde hela ansiktet. Snart är nog våren här också. <3 Detta var även avslutet på veckan hemhemma, men den har verkligen varit bra. Jag har checkat av en praktikvecka som barnfysioterapeut, umgåtts med mina bästisar extra mycket, hängt med älskade mormor en kväll, tänt ljus vid saknade morfars grav på hans födelsedag, gått sköna promenader, fått testköra med den nyblivna chaffisen aka ungen och såklart njutit av mycket familjetid.

Nu sitter jag på bussen ner till huvudstaden igen. Denna gång känns det faktiskt lite tråkigt, eftersom jag ungefär är noll procent taggad på att bo ensam. Överväger att snart kidnappa tillbaka Bill från Åland. ;-) Jag återvänder dock redan efter sisådär två veckor, eftersom Bill ville fira påsk i Kristinestad och jag tyckte det lät som en perfekt idé! Iallafall. I bussen sysselsätter jag mig med Wahlgrens Värld, kanske härligaste programmet någonsin? Jag hade sparat några avsnitt så att resan skulle gå snabbare. Under avsnittet från Dubai blev jag såå sugen på att åka på en tjejresa med pinglorna. Det skulle ju vara himla ljuvligt! Haha, nu har jag verkligen babblat på om allt och inget alldeles för länge, så nu ska jag fortsätta med att räkna ner kilometrarna. Hoppas ni gör något roligare än att sitta på en buss denna lördagkväll. Puss!