Things end. But memories last forever.

Vädret har bjudit på härligt solsken och många minusgrader i hela två dagar nu. I söndags gick vi en promenad vid stranden, och bortsett från att mina kinder blev sönderbitna av kölden var det himla skönt. På isen gick människorna helt orädda, men jag vågar mig nog inte ut riktigt ännu. Senare på kvällen hängde jag äntligen med älskade Jennie. Som de tanter vi är drack vi te och påbörjade ett tusen bitars pussel samtidigt som vi pratade om allt. Nämen skämt åsido. Hon förstår verkligen ens konstiga tankar och alla funderingar. <3 Och på tal om pussel. Att pussla är faktiskt någonting som min rastlösa själ kan sitta och göra hur länge som helst. Det är som terapi för mig och så rofyllt på något sätt. Dessutom är Jennie till och med fascinerad över hur snabb och bra jag är på det, haha. Med det sagt ska jag snart skutta upp några våningar för att fortsätta med pusselterapin!