Things end. But memories last forever.

Vi hann bara vara hemma ett par dagar innan vi hoppade på båten över till Åland för att fira lillajul. Och den resan blev verkligen inte som vi hade tänkt oss. Vädret visade sig från sin sämsta sida och på havet var det storm. Vi hade bokat julbuffé på båten, men jag hann bara äta upp förrätterna innan jag började må dåligt för att det gungade för mycket. Därefter var jag sjösjuk sisådär tjugofyra (!!) timmar. Det visade sig nämligen att båten på grund av stormen var tre timmar försenad till Mariehamn, så när vi trodde att vi äntligen skulle få stiga av helvetet fick vi snällt gå tillbaka till hytten. Sa jag att vi inte hade kunnat sova något på hela natten? Har aldrig varit med om att det vågat SÅ mycket. När vi sedan tre timmar senare var mer än redo att göra ett nytt försök på att stiga av fick vi veta att båten inte alls skulle gå in i Mariehamn och att de hade kört förbi för länge sen. Vi var alltså påväg till Stockholm och jag ville bara gråta. Bill var iallafall en ängel och försökte komma på den bästa lösningen för hur vi snabbast skulle komma tillbaka till Åland när vi väl kom iland i Stockholm, medan jag själv låg i sängen och fortfarande mådde dåligt. Kan ha varit värsta natten i mitt liv ändå. Väl framme i Stockholm tog vi taxi och buss till Kapellskär och därifrån tog vi båten till Åland. De sista gungande timmarna försökte jag bara överleva och räknade ner varje minut. Där och då raderade jag alla tankar på att någon gång flytta till ön, haha!

 

Nåväl. När vi ä n t l i g e n var på Åland ett dygn senare var ingen gladare än oss (och min svärmor). :-) Eftersom vi fick mycket mindre tid än tänkt på ön så bestod besöket mest av lillajulsfirande. Familjen Henriksson hade bjudit in släkt och vänner så vi firade med fullt hus, julmat, julsånger och mycket skratt. Förövrigt testade vi den nya utomhus-jacuzzin varje kväll, hade en filmkväll med hela familjen och så var Tove och jag ut på en långlänk med hunden Gin. Ungefär så. Short, but sweet.