Things end. But memories last forever.

Sommarens sista bilder.

 

Det är redan femte dagen av september, vilket betyder att hösten officiellt är här. Om det ens varit någon sommar? Det känns ju verkligen inte så. Jag tror bestämt att det har varit sämsta sommarvädret i hela mitt liv, faktiskt. Jag kan nästan räkna de riktiga sommardagarna på en hand. För en vädermänniska som mig kan man kanske förstå att ett såhär värdelöst (ja, det är nog ett passande ord) väder faktiskt förstör. Förutom sommarvädret så har ju dessutom också mitt immunförsvar varit spårlöst försvunnet i år. Och jag som under mina tjugotvå år lyckligtvis knappt behövt tänka på döden, har under en enda sommar varit tvungen att bearbeta fler dödsfall än under hela min livstid hittills. Med andra ord, så var sommaren på många sätt och vis jobbig. Trots att detta nu låter som att denna sommar inte varit bra överhuvudtaget, är det ju inte så. När jag kikar tillbaka på sommarens roligare händelser blir jag varm i hjärtat. Underbara Greklandsresan med mitt hjärta, sköna båtturer på havet, några vändor till Åland som alltid är lika bra, midsommaren tillsammans med bästis, roliga tomatkarnevalen och marknaden, den härligaste sommardagen i roddbåt, Bill kom på besök i en hel vecka - kanske sommarens bästa, många familjemiddagar med grillat, en perfekt sommarkväll med prick alla bästisar, fem-kamp och mycket roliga trädgårdsspel, blev sambo med min favoritperson (!!) och avslutningsvis alla goda kräftor jag fått äta på kräftskivor. Ungefär så ser jag på sommaren tjugohundrasjutton, och nu är det helt enkelt dags för hösten att visa vad den går för. Jag är redo.