Things end. But memories last forever.

Aah, hej på er! Jag lever!! För någon dag sedan var jag faktiskt inte så säker på den saken, dock. Jag blev som sagt sjuk förra tisdagen och på kvällen trodde jag verkligen att mitt huvud skulle explodera av värme. Och på den vägen har det varit. Jag har haft runt trettionio graders feber, besökt sjukhuset på grund av att jag inte kunde svälja överhuvudtaget för att halsen tog så ont, frusit samt kallsvettats konstant, inte haft någon aptit alls och hostat sönder mina lungor. Dessutom blev ju Bill (såklart..) också smittad, så från och med torsdagen har vi båda legat sjuka och den som känt sig minst dålig har fått hjälpa den andra. Det har varit tungt att sova, tungt att se på film, tungt att stiga upp ur sängen, tungt att bara ligga i sängen, tungt att duscha sittande, tungt att dricka, tungt att leva.. Alltså kan ni förstå hur tungt och tråkigt det är att vara instängd i en liten lägenhet en hel vecka? Så j.ä.k.l.a. jobbigt, kan jag berätta. Men jag överlevde, förstås. Idag har jag återvänt till livet igen och det känns så himla SKÖNT. Pusshej!