Things end. But memories last forever.

Den här feelisen alltså.. 

 

Dag fem av pampasveckan var jag död, typ. Att vakna upp hemskt sjuk efter att dessutom ha festat i fyra dagar var fruktansvärt. Hosta, ont i halsen, feber, snuva, svindel.. Kände mig prick som björnarna på högholmen i sisådär tre veckor. Så trött och klen. Första veckan var jag dum nog att kämpa mig igenom jobbdagar med hjälp av allt för mycket tabletter och medicin istället för att fokusera på att bli frisk. Sedan bestod de resterande två veckorna inte av mycket mera än sömn, medicin, skola då jag orkade, läkarbesök och mera sömn. Lungt och tråkigt, med andra ord.