Things end. But memories last forever.

Efter.

 

Fredagen innebar strejk här i huvudstaden, vilket i sin tur innebar att kollektivtrafiken stod stilla, vilket i sin tur igen innebar att vi inte slapp någonstans. Nästan. Enda timmen för dagen vi hade var motorik, och till idrottshallen har vi lite under tio kilometer. Eftersom vi så gärna ville vara med på detta, hade vi ett enda val: att cykla dit. Nu var det så att vi bara hade en cykel och vädret bjöd på riktigt höstrusk i form av blåst och regn. Och vad gör vi? Jo, vi bestämmer oss för att ändå ta oss dit och då vi bara har en cykel är vi tvungna att turvis skjutsa varandra. Vi cyklar alltså till motoriktimmen och råkar ta en "genväg" som gjorde att det blev ännu längre, har en tung (men rolig!!) redskapsbana och cyklar sedan hem igen när det dessutom börjat ösregna. Hurtigkurrar, minst sagt. Men som ni ser, så är allting roligt iallafall bara man har det rätta sällskapet. Jennie, du är nog allt bra du!