Things end. But memories last forever.

I tisdags skrevs den sista tenten för en tid framöver och därmed var det ä.n.t.l.i.g.e.n. slut på allt pluggande. Så (ursäkta) jäkla skönt. Nuförtiden gör jag alltså det jag verkligen har väntat på att få göra: precis ingenting. Och det är om möjligt ännu skönare. Frihet.