Things end. But memories last forever.

Hej på er finisar! Alltså, jag vet inte vart min tid tar vägen. Vart försvann hälften av timmarna på mitt dygn? Typ. Känns som om dagarna går alldeles alldeles för fort nu. Jag vill så gärna återuppliva denhär bloggen, men tiden räcker ju helt enkelt inte till. Så fort jag får en ledig kväll tänker jag ta igen prick allting i racerfart så att jag sedan kan fortsätta som vanligt. Punkt. Pusshej.