Things end. But memories last forever.

Och så har jag då plötsligt bara en månad kvar här i mitt älskade Sydney och Australien. Att tiden går fort är väl inget nytt, men det här senaste året har den då verkligen haft racerfart. Har riktigt blandade känslor angående detta, men mest är jag bara himla ledsen över att den här underbara tiden snart är över. Jag kan ju lixom inte riktigt förstå det. Separationsångest blandat med panikattacker. Typ så.