Things end. But memories last forever.

Sådär då cirka alla mina kompisar började skolan igår, kom jag på att jag faktiskt helt glömt bort att berätta vad mina framtidsplaner är. Så here we go: När det var dags att söka till skolor i våras hade jag absolut ingen aning om vad jag ville studera eller "bli då jag blir stor", det enda jag visste var det jag pratat om så länge jag kan minnas - att jag ville ta mellanår och flytta till Australien. Så varför skall man börja studera något som man inte ens vet om man vill studera istället för att upptäcka världen som man vet att man vill? Efter att ändå ha slängt iväg några ansökningar till utbildningar jag kunde tänka mig att studera och sedan även efter alla inträdesförhör fått veta att jag slapp in till allt, hade jag nu iallafall en studieplats säkrad till nästa höst, om jag inte kommer på andra tankar, förstås. Men denhär hösten och det kommande året blir det helt andra äventyr. Med flygbiljetten bokad, ett visum fixat och en familj som väntar på mig Down Under, följer jag nu alltså min dröm och flyttar till Australien för att jobba som AuPair om prick sjutton dagar! Det känns så himla overkligt fortfarande. Men det här kommer nog bli himla bra. Det kommer bli fantastiskt legendariskt.