Things end. But memories last forever.

That's it. Imorgon sätter det igång igen. Studentskrivningarna, menar jag alltså. På schemat imorgon står det finska hörförståelse och sedan ska jag klara av ytterligare två skrivningar denna vecka. Och mitt i all studentskrivningsförberedelse och en lätt nervositet börjar jag drömma mig bort. Bort från studentskrivningarna, bort från gymnasiet och bort från lilla K:stad. Jag längtar till nästa höst, då det är dags att börja ett nytt liv och ett nytt äventyr. Har nästan hela kvällen surfat runt på nätet och ju mer jag läser och tar reda på, desto säkrare blir jag på mitt beslut. Det kommer att bli fantastiskt till slut! Dessutom drömmer jag mig också ännu längre bort. Det finns så mycket jag vill se, göra, och uppleva här i världen. Samtidigt känns det nu som om livet plötsligt är så himla kort. Hur ska jag hinna med allt?! Sådana tankar snurrar inuti min hjärna just nu, och ju mer jag funderar desto mer taggad blir jag på resten av livet. Det är ju för tusan mitt liv, och det är jag som bestämmer hur det ska bli. Jag kan göra det hur himla underbart som helst! Men någonstans måste jag börja och just nu är det - hur mycket jag än inte vill det - i studentskrivningsalen. Så önska mig lycka till!