Things end. But memories last forever.

Börjar känna igen mitt bloggsystem nu under sommaren. Och det får ni nog också kanske vänja er vid. Ett sent kvälls-/nattinlägg, menar jag alltså. Men det blir så, när man jobbar på dagarna och sedan vill man ta vara på varenda sekund av sommarlovet som bara seglar förbi. Idag anlände i alla fall Hedda till oss igen. Så det blev en kvällspromenad med henne och syster, samtidigt som jag tränade min sjuka fot så att jag snart skall kunna börja träna igen (håller på och bli tokig, lixom). Sen dök Mikael plötsligt upp, så hoppade jag i med honom ett varv. Något mer har denna dag inte erbjudit. Hörs imorgon!