Things end. But memories last forever.

Ellinor och Lotta kom som sagt hit och eftersom det var exakt 100 år sedan Titanic sjönk, var det ju ganska självklart vad sysselsättningen skulle bli. Titanicfilmen förstås. Efter lite tekniktrubbel där ställningen blev Olivia-tekniken 3-0 satte filmen igång. Lite bubbelsaft och snacks till det ännu och då självklart 194 minuters kärleksdramahistoria gjorde kvällen komplett!


Och jag menar, denna scen - så underbart otroligt fin. Och Leonardos ansikte (flickorna blev trötta på mitt tjat efter ungefär en tredjedel av filmen). Och låten. Och kärleken i filmen överlag. Ååh. Så vackert så man bara vill fälla en tår. Sen den hemska katastrofen - att det faktiskt hänt på riktigt, och alla människor som dog. Det är ju bara för sorligt, så det hjälper ju precis inte till att hålla tårarna tillbaka. Rysligt underbar film helt enkelt!