Things end. But memories last forever.

Så har jag pinat mig igenom en skoldag, haft jumppamix, och läst i hundrasjuttioelva timmar på psykologiprovet vi har imorgon. Nämen klart att någonting ännu ska komma och förstöra min kväll när jag är som tröttast. Vad vore livet utan lite lidande lixom? Ge mig lite mera att vara grinig över ännu så börjar jag må bättre. Tack på förhand!

Nu tror jag det är bäst att jag och min ironi och ilska tar natten. Godnatt fina! Vi hörs imorgon, när jag förhoppningsvis är på lite bättre humör :-)