Things end. But memories last forever.

När det gäller musik är jag en allätare. Jag gillar nog nästan all typ av musik, förutom huvudvärks-hårdrock och sånt där. Däremot är jag faktiskt ingen konsertmänniska. Jag har varit på några enstaka konserter i mitt liv, men det är länge sedan nu. Den enkla förklaringen till det är att jag helt enkelt inte har en favoritartist eller ett favoritband där jag gillar prick alla deras låtar och då känner jag att det inte är värt att gå på en konsert. Förstår ni hur jag tänker? Det finns väldigt många låtar jag älskar, men ungefär lika många olika artister som framför dem. Därför väljer jag att hellre gå på festival där jag får chansen att höra flera av mina favoritlåtar på samma gång, eller så kan jag ju såklart bara lyssna på alla favoritlåtar på spotify.

 

Men. Det finns såklart ett undantag, och det stavas E d  S h e e r a n. <3 Jag kan nog inte ens beskriva hur mycket jag älskar och hur mycket jag har lyssnat på hans musik, och ändå älskar jag alla låtar prick lika mycket fortfarande. Ed Sheeran är så himla guld och den enda artisten i hela världen vars konsert jag verkligen verkligen vill gå på. Jag hade inte möjlighet att åka på hans konsert i grannlandet i somras och har därför letat överallt efter en biljett till någon av hans konserter runtom i Europa - men allt har varit och är förstås slutsålt.. Så när det meddelades att Ed Sheeran kommer hit till huvudstaden nästa sommar höll jag på att spricka av lycka. Jag var faktiskt nervös flera dagar innan biljettsläppet över att ens få tag på en biljett, så när jag äntligen fick bekräftelse på biljettköpet grät jag glädjetårar. Nu får tjugofjärde juli tjugohundranitton gärna skynda på. <3 <3 <3