Things end. But memories last forever.

Efter att jag fem fina dagar i sträck har varit tvungen att nypa mig själv i armen för att förstå att solen och det himla otroligt vackra vårvädret faktiskt varit på riktigt, så BAAM vaknar jag upp till värsta mardrömmen. I form av snöstorm och sisådär tiotals centimeter med ny snö vid dagens slut, lixom. Råkade jag nypa mig i armen en gång för mycket eller?